Efter en förmiddagsfika ute på terrassen trampar vi mot Kjugekull, sydöst om Bäckaskog.

Här döljer sig ett paradis för vandrare. Ett naturreservat med skimrande lövskogar, öppna hagar och ståtliga klippblock. Den högsta toppen bjuder på vida vyer över Ivösjön. Den är Skånes största, med flera små öar och holmar. Och så förstås Ivön – som är Skånes största ö – en knapp mil lång.

Dit färdas man på sju minuter med Skånes enda bilfärja från byn Barum, omskriven för Barumskvinnan – ett skelettfynd från stenåldern som upptäcktes i slutet av 30-talet.

Vi ställer cyklarna vid den lummiga parkeringen för att vandra längs stigarna i det populära Natura 2000-området.

Vid ett av klippblocken klättrar Emelie Leth och Christoffer Toft. Paret bor i Malmö och har rest upp över dagen för klättringens skull. För Kjugekull är vida känd för sin ”bouldering”, dit klättrare från när och fjärran söker sig för att finna nya utmaningar.
– Det krävs en hel del teknik och känsla för att ta sig upp, säger Emelie under en paus. Och skulle jag tappa greppet så har jag ju min ”crashpad” på marken. En tjock matta som definitivt lindrar fallet, och som gör att Emelie vågar utmana sig själv.

Välkomna till Skånes Toscana! hojtar vinbonden Bo Jeppsson,

Vi säger hej till skepparen, som ska vidare ut på ännu en fisketur, och cyklar vidare upp till Ivögården, förbi medeltida S:ta Ursula kyrka. En av de mer mytomspunna kyrkorna i Skåne, med helig källa döpt efter skyddshelgonet Ursula.

Grannen Ivögården inramas av vinstockar i mängd, som så här i eftermiddagssolen mer ger en känsla av en vingård på betydligt sydligare breddgrader.
– Välkomna till Skånes Toscana! hojtar vinbonden Bo Jeppsson, som väntar vid grinden tillsammans med sonen och krögaren Petter Jeppson.

Tillsammans har de skapat en välbesökt mat- och vingård mitt i det frodiga odlingslandskapet.

Det är snart skördetid, och Bo har just kollat hur druvorna mår efter hagelskuren för några dagar sedan. Han odlar tåliga druvor som ’Rondo’, ’Regent’ och ’Solaris’, som alla sägs tåla ett kyligare klimat.
– De ger fruktiga viner med hög syra, konstaterar han och bjuder på ett smakprov av både rött, vitt och rosé, med vinstockarna som fond.

Petter gillar att matcha gårdens viner maten, där råvarorna kommer från trakten. Något vi kommer att få ta del av senare i afton.

Men först en tramptur upp till Ivö klack på norra änden av ön. En tre kilometer lång sträcka längs smala vägar. Naturreservatet påminner en del om Kjugekull, men är betydligt vildare till sin karaktär med tät blandskog
och en hel del klippblock och nerfallna träd. Och vi hinner med både den 134 meter höga toppen och en titt på gamla torpruiner och fossilrika kaolinbrott innan det är dags att vända tillbaka.

För här på norra udden bröts kaolin i stor skala, vilket blev grunden till Iföverkens framgångsrika keramiska industri. Den vita leran skeppades på pråmar till Bromölla.

Middagen med utvalda gårdsviner blir en höjdare. Vi börjar med ett glas Ivöpagne, som är Bo Jeppssons senaste tillskott. Ett torrt mousserande vin tillverkat enligt champagne-metoden.

Hembakat focacciabröd, kikärtsröra, blomkålssoppa med skånsk coppa samt sotad kalvfilé med svart trumpetsvamp och rostade morötter matchar vinerna väl. Och efter dessertsymfonin med crème brûlée, chokladkaka, rårörda bär och hemgjord glass frestar Petter med espresso och ett glas Druvstjälk. En variant av grappa på Ivögårdens vis.

En kajaktur i Kyrkviken och ett dopp från bryggan passar utmärkt före frukost nästföljande morgon. Ännu en molnfri dag med sommartemperaturer. Vi cyklar sedan vidare mot färjan till Barum. Men en doft av nejlika och kanel får oss att stanna till vid en sliten, oansenlig industribyggnad där vi kan skymta en handtextad skylt om pepparkakor till salu på Ifö-bageriet.

Det rör sig om en liten pepparkaksfabrik, där bagaren Patric Andersson jobbar för högtryck, tillsammans med systern Liselotte Persson.
– Vi har hållit på i 30 år här på ön, tillsammans med våra föräldrar, och nu har julbaket precis dragit i gång, konstaterar Patric och visar runt i den lilla lokalen. Degen görs dagen innan och gräddningen börjar redan vid sextiden om morgnarna.

Vi provsmakar och cyklar nöjda vidare med var sin låda Brobypepparkakor i packningen.

Strax ovan Holjeåns strömmande vatten, vid Östafors bruks naturreservat, ligger det gamla pensionatet, djupt inbäddat i grönskan. Här har Elisabet Knutsson och Bo Jönsson sedan mitten av 80-talet tagit emot gäster som gillar att vandra och bara ta det lugnt. Den gamla 1700-talsgården har byggts ut i olika omgångar och här finns tre mysiga pensionatsrum att bo i.

– Vi är ett renodlat ekopensionat och var en av de första restaurangerna som KRAV-certifierades i Sverige. Det är vi stolta över, säger Elisabet och Bo där de står vid den vedeldade uteugnen för att tillaga flamkuchen – en vit pizza med olika lokala ostar som smaksättare. En favorit bland gästerna, tillsammans med belgiska våfflor och helstekt Bosarpskyckling.

Middagen njuter vi av i växthuset, med tända ljus på borden och ekologisk riesling i glasen. En perfekt avslutning på en intensiv dag.

Imorgon har vi bokat in oss på en exkursion med fossiljägaren Filip Lindgren, för att leta efter förhistoriska hajtänder, bläckfiskar och dinosaurieben vid Åsens fältstation. Därefter väntar ett förmiddagsbad i Levrasjöns turkosskimrande vatten och besök på Drakarnas Hus i Bromölla. Och vi kommer att trampa längs gamla banvallar och grusvägar för att behålla känslan av tidlöshet och lugn.